Puckelpist!!!
Men kära hjärtanes vilken skidtur jag och Ankan var ute på nu på förmiddan! Helt galet rätt ut sagt. Turen skulle gå bakom herrgårn, dvs inte i nåt slätt och fint hundspår utan på skoterleden... Starten gick bra för min del, värre för Ankan som bara hann få på sig ena skidan innan hennes springare Lars drog iväg så det blev närkontakt med snön direkt... Ankan var allt annat än beredd på att det faktiskt är en hel del kraft direkt från starten, hon tänkte att det tog ett tag innan dom fick upp farten, men så är det inte. Fullt ös från start!! Första kilometrarna gick väldigt bra, sen kom vi ut på själva skoterleden... där var det ett fruktansvärt underlag! Hur hårt och puckligt som helst!! Och hundarna bara ökade och ökade. Jag fick sätta mig på rumpan för att få stopp på Zune... Sen åkte jag på rumpan en bit för att kontrollera farten innan "tokskogen", som börjar med ett dike av storlek större, sen är det nerför genom skogen och puckelpist XXL! Ankan och Lars var en bit före mig, så Zune hetsade på som en galning, jag tänkte om jag överlever det här så gör jag det bra! Och jag överlevde, och stod på benen genom nästan hela tokskogen... till sista kurvan... där gjorde jag en praktvurpa... men det gick bra, jag höll, utrustningen höll! Helt otroligt. Sen blev det bara några vurpor till... tillslut var vi framme vid Gällsjön, som bestod av blankis... Där vill man inte ramla, det gör alldeles för ont!
Där vilade vi nån minut sen begav vi oss hemåt igen, i ett betydligt lugnare tempo, jag njöt!!
Ja, såhär såg det ut idag.... det jobbiga med att ramla är att ta sig upp igen med en hund som bara står på bakbenen, hoppar och rycker....
